Tänkte börja med att berätta om min första kärlek och hur det gick. De tar på mig än idag. Gör fortfarande ont, men de går att leva med det.

När jag var 14 år träffade jag min första riktiga kärlek han tog mig upp på fötter igen. Han var den som alltid fik mig glad.  Vi var tillsammans i 8 månader, hela 8 underbara månader med denna underbara människa. Han var min räddning, jag hade aldrig varit så säker på nånting. Han var den killen jag älskade, den jag ville dela livet med. Minns när vi bara låg i sängen och prata om allt, om våran framtid. Om våran 1 års dag. Vi skulle gör den dagen speciell,  Varje månad vi var tillsammans så firade vi. Minns vår halvårs dag. Jag fick ett vackert armband, där det stog en gullig text. Men en kväll hände de nått. Han skulle på fest, Han skulle dricka. Han lovade mig att integöra nått dumt, att han inte skulle dricka för mycket. dagen efter träffa jag honom. Han förklarade för mig att han gjort nått riktigt hemskt, han hade druckigt för mycket, Han hade legat med en tjej. Han hade varit otrogen, minns hur mycket jag grät. Jag trodde de de skulle vara vi två mot alla andra? Vi två mot värden. Jag slutade prata med han, Han försökte med allt för att få tillbaka mig. Tillslut förlät jag honom. Men jag äckldes när han rörde mig, jag kunde inte komma över dedär. vi var då tsm i cirka 2,3 månader. Han mådde värre en nånsin, Jag gjorde allt för att hjälpa honom han sa ofta '' Den dagen jag dör, är den dagen du lämnar mig'' Jag trodde inte han mena det.  Jag trodde han bara sa så. Efter ett tagsluta jag älska honom. Så jag dumpa honom. Han blev förkrossad. Redan kvällen där på ringde jag honom för jag ville be om ursäkt och förklara varför. Men han svara inte. Dagen efter skrev hans vän till mig. Han berättade att han tagit sitt liv. Jag Trodde han skoja. men de gjorde han inte. Han ade verkligen tagit sitt egna liv, Han hade lämnat mig. De  tog ett tag innan jag kom och tänka på vad han sa till mig förut '' Den dagen du lämnar mig, är den dagen jag dör'' Jag mådde värre en nånsin. De var mitt fel,  endast mitt fel. Jag försökte gång på gång ta mitt liv, men jag klarade inte av de. Det tog ett tag innan jag berättade de för nån, gick inte på hans begraving för jag skulle aldrig klara av det. Tillslut så orka jag inte hålla allt inom mig, Jag berättade för en vän. Han stötta mig fullt ut, Han kramade om mig och bara fanns där för mig. Han fick mig att inse att livet har så mycket fint att ge. Jag bestämde mig då för att jag ska leva för min älsklings  skull.  Jag  fick även inse att de inte var  mitt fel, att han tog sitt liv.  De var hans egna val. Tog mer en 1 år inann jag kunde älska en annan kille. Innan jag kunde säga till nån att jag älskade  han elr hon. 

Vila i frid min kära, Jag kämpar för din skull <3

 

Emelie

12 december 2013 12:47

AWWW vad fint skrivet <333 ♥♥

http://www.emeliebaby.blogg.se

Yohanna

12 december 2013 13:01

Tack

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HATA JULEN? Julen.. Alla älskar julen god mat, paket, mys med släkt,vänner familj osv. Men jag gillar inte julen. Varför fira jul igentligen? Jag tycker det är helt värdlöst! De enda bra med julen är när barnen, river upp paketetn. Dom ser så lyckl...

Ibland vill jag bara försvinna. Jag vill inte existera. Det är som alla bara vill göra illa mig, som om jag är ett misstag. Jag vet inte varför alla folk ser ner på mig som jag inte är värd att leva. Som alla hatar mig bara för jag existerar. Vad gör...

 Har du, haft problem me att släppa den som du älskar. För varje dag ifrån varandra känner du dig ensam.Har du, sagt farväl när du önskat dig mer tid. För när ni va tillsammans så klarade du allting.Har du, fått veta sanningen om ensam är stark. Fått...

Jag har nu tagit tag i mitt mående jag kan inte må såhär längre, gått 5 år och jag mår lika kasst. Jag sa till min mamma antingen skjustar du mig till pysk i bollnäs elr så ringer du bup. För jag klarar inte av att leva såhär längre. Klarar inte av...